Mitt i mitt liv: Högbergsfältet. Eller fy f..n vad folk har slitit ont!

Ännu en guidad tur, denna gång på Högbergsfältet utanför Persberg. Vädermässigt kunde dagen inte ha varit bättre, lagom varmt, sol och inga mygg. Perfekt för en tur med andra ord.

Turen var på ca 2 km med intressanta stopp längs vägen. Runt hela Högberget har det funnits backstugor ingrävda i berget. Förstå vad kallt och fuktigt det måste ha varit. Men nöden har ingen lag som det heter och folk behövde ju ha mat och husrum. Jag kommer inte ihåg hur många människor som bodde och arbetade här, men många var det för det finns ett otal gruvor i och runt berget. Sen hade man ju djur, odlingar, barn och en massa annat så det måste ha varit snudd på storstadsstämning här, tänk bara på ljudet från arbetet i alla gruvorna. Vagnar med malm som kördes, stånggång som gick dygnet runt mm osv. Lugn och ro var nog en bristvara för de som inte kunde åka härifrån. Det är skillnad mot för idag när man kan gå runt berget och förundras och njuta.

Guiden berättade om två händelser, lika tragiska bägge två. Den ena handlade om en man som omkommit i gruvan och när arbetskamraterna skulle bära den döde hem till den gravida hustrun så kunde de inte med att knacka på utan lämnade säcken med mannens kropp utanför dörren. Vilken otrolig chock! Kanske (förhoppningsvis) är inte historien sann, men den kunde ha varit.

Den andra händelsen handlade om att det rasade i en av gruvorna, tre män fanns där varav en av dem undkom oskadd. De två andra blev kvar i rasmassorna och kunde inte grävas fram. Då kom man överens med en av männen att man skulle vattenfylla gruvan.... Det går inte att föreställa sig nåt så hemskt!

Sen var det ju det där med Tilas Stoll. Jag tänkte först inte gå in men guiden övertygade mig om att det fanns spänger och att det var säkert. Jag tänkte att va fan... Kunde Alice Cooper så kan väl jag. Så jag följde med in, lite ångestandning men det var det värt. Vackert och farligt som bara den. Efteråt fick jag reda på att Alice Cooper nog inte varit där själv utan bara sett foton... Snopet, men jag fick ju min upplevelse i alla fall.

I slutet på vandringen kom vi ner efter sjön Yngen. Så otroligt vackert det var, vykortsvyer hela vägen. Väl framme vid slutet av vandringen kunde man köpa varmkorv, gott fika och gott kaffe, det satt som en smäck!

På vägen tillbaka till bilen låg en timmervälta, man hade fällt rejält grova granar och bland annat en som hade en stjärna i stammen. Undrar hur sånt kommer sig?

Till Högbergsfältet ska jag återkomma, det fanns en massa stigar åt alla håll och nyfiken som jag är så vill jag veta vart de leder. Sen lockar det ju att ta med en termos med kaffe och sen sitta nere vid sjön och bara ha det bra. Sällskap? Ja tack 😍