Skitig bil och fikaplatsspaning

 Nu börjar det verkligen suga i utflyktstarmen så jag begav mig ut för att rekognosera inför sommaren.

 Svängen gick från Stadra, via Finnå och Greksnäset fram till Kärvingeborn. Den vägen är aldrig bra, massor av gropar och tvättbräda långa sträckor. Fast nu snackar vi lösa boliner. Jösses, det gällde att hålla tungan rätt i mun för att inte gliiiiida ner i diket för på sina ställen var det rejält lös och sugande sand. Men jag måste ju ändå medge att jag tycker att det är lite kul också, man får verkligen hålla i ratten och samtidigt gasa precis lagom. Nackdelen är ju förstås att bilen blir skitig, fast inte så illa som jag trodde att den skulle bli, skönt det. Det blir sommardäck på nästa vecka så jag får väl ta och spola av bilen innan dess. 
Jag får väl erkänna att jag nog var ute lite väl tidigt på året. Det blåste svinkallt trots att det var nästan tio grader varmt, isen på sjön bidrog nog till det. Kaffet inmundigades sittandes i bakluckan i stället för i en solstol, en liten försmak fick jag allt. 

Till min stora glädje så hittade jag flera trevliga ställen där man kan fika och ha det bra. Ett par ställen kan jag nog till och med tänka mig att övernatta på. Mitt stora projekt inför sommaren är att göra iordning bilen så att jag kan sova i den och kanske kunna vara ute ett par nätter eller så. Bara jag fått till det så ska jag uppdatera med hur bilen ser ut i "camping mode". På Youtube finns massor av filmer på hur folk har fixat sina bilar, snacka om inspiration! Nu tänker inte jag bygga om bilen utan mer "möblera om" den. Går det så går det och det är jag övertygad om att det gör. 

Tja, inte så dumt, sol och bad och vacker vy! Sen alltså, när det är sol och varmt. 

Gott om plats, grilla kan man också.

Ett annat av ställena som lockar, här blir det kvällsol, underbart!

Ska det vara såhär, VA? Jag bara undrar, sten på sten på sten... Rätt upp bara, i en hög!

Avslutade trippen med årets första uteätarglass i Grythyttan, gotti gotti 😎

Digerberget runt

 Ja ni, det är inte mycket som händer såhär på vintern, därav att uppdateringarna av bloggen har stannat av. 

Men, nu är vi ju framme i april och hoppet om en vår och sommar börjar väckas. Jag är med i Scouterna minsann, då kan jag följa med på Noravandrarnas vandringar här i länet. Först ut i år var en vandring runt Digerberget i Pershyttan. Enligt Bergslagsledens anvisningar så skulle rundan vara 9 km, en av deltagarna uppmätte lite drygt 10 km och min app i min mobil mätte upp lite drygt 13 km. Ingen ordning alls ju! Jag har kalibrerat och jag har startat om min mobil och jag har ändrat platsanvisningar och gud vet vad. Visserligen har jag länge varit sugen på en riktig GPS men min plånbok håller inte med så jag får väl hanka mig fram. Fast lite kul är det att mina promenader ser ut att vara liiiite längre än i verkligheten, sånt motiverar 😎

Nå, rundan blev en väldigt trevlig runda. Vi var lite kulturella då vi gick igenom Pershytteområdet, sen blev det natur för hela slanten. Eller, nästan hela slanten för vi kom att gå längs den grävda kanalen mellan Dammsjön och Ramsjön. Vilket arbete folk har lagt ner, otroligt! Vi kanske såg spår av varg också😲

Fikade gjorde vi vid rastplatsen vid Ramsjön och sen var det bara tillbakavägen kvar. Jag måste medge att det var lite trögt på slutet. 

Inte nog med det, jag och Eva W träffades i Nora på det stora lågprisvaruhuset, där köpte jag mig ett par blomfat samt lite annat krafs som man kan behöva. Så kul att ses, hon bor ju i Örebro så det blir inte så ofta. Just den här helgen sågs vi faktiskt även på lördagen, vi var på PMU:s second hand i Karlskoga och sen satt vi i solen vid Lersjön och hade det skönt med varsin kopp kaffe.

  Vååååårsoooool 🌞 välkommen!

Sonen till en av deltagarna äger detta hus, takdroppet beror på att det är ett torvtak på huset. Fint va?

Kanalen som folk har grävt för hand, vilken bedrift. 

Spår av folk, för här gick vi!

Spår av varg, på väg någon annanstans???