Jag fick sån lust att göra ett litet vandringsäventyr, men eftersom plånboken inte tillåter några större utsvävningar så fick det bli en dagsutflykt. Närmare bestämt till Mårtens och Kullens kyrkstigar. De ligger väster om Grangärde och öster om Fredriksberg, ungefär. Länk i ny flik för den som vill veta mer.
Mårtens och Kullens kyrkstigar
Nåväl, jag gav mig iväg, köpte gofika i Grängesberg och var framme mitt på dagen. Jag är ju inte för inte kallad för Irre-Virre så jag hade tydligen inte 100% koll på vilken stig som var vilken, visade det sig. Men jag klev väl iväg, in mot Mårtenstorpet och vidare framåt, dvs österut, mot Kullens. Jag hade räknat ut såpass att jag inte skulle orka gå hela vägen fram och tillbaka så jag siktade på badplatsen och vindskyddet som låg ungefär halvvägs mellan ställena.
Efter att ha gått ett tag kände jag att, det var väl en konstigt smal och jobbig kyrkstig, massor av rötter och sten och inte alls lätt att gå. Men som kompensation hamnade uppe på ett berg med en fantastisk utsikt, så vackert som det bara kan vara i Bergslagen så för en gångs skull filmade jag.
När jag kämpade mig ner för berget insåg jag att den där tydliga skyltningen inte var så tydlig, dessutom hade man kört med skogsmaskiner så det var bitvis svårt att ta sig fram. Jag virrade runt och traskade fram och tillbaka flera gånger på flera ställen innan jag lyckades hitta igen stigen och kunde gå vidare. Längs stigen var det massor av blåbär, lingon, enbär och kråkbär så jag passade på att smörja kråset. Svamp fanns det också en hel del av.
Efter ett tag kom jag så fram till vägen, då såg jag en skylt som visade att jag kom från "Arbetsstigen" hmm... konstigt tänkte jag, för jag skulle ju gå kyrkstigen hade jag tänkt. Nåja, det var bara att knata vidare. Vägen skulle jag följa några hundra meter, sen skulle stigen in mot vindskyddet ta vid. Problemet var bara att något skogsbolag hade gjort nya skogsvägar så "ingången" till stigen kunde jag inte hitta hur jag än använde mina kartappar i mobilen, vände och vred på både mobilen och på mig. Så till slut bestämde jag mig för att fortsätta följa vägen bort mot östra sidan av sjön och försöka ta mig fram till vindskyddet från andra hållet. Då gick det bättre, alltså det var inte lättare att gå men jag hittade stigen, gott nog det.
Väl framme vid vindskyddet visade det sig att sly och buskar tagit över helt och hållet. Ville man skåda ut över sjön så fanns det en liten glipa, annars fick man stå i vattenbrynet och skåda bäst man ville. Jag ville inte skåda, just då i alla fall, jag ville ha kaffe!
Det fanns visserligen bord och bänkar men det kändes som att sitta i en berså, så mycket och så högt sly var det. Vad som var värre var, att den iordninggjorda eldplatsen var totalt övervuxen så folk hade börjat elda bredvid, inte bra. Kaffe och en rejäl smörgås satt som en smäck. Sen tog jag ett par foton såklart, för det var ju både vackert väder och ett ställe med stor potential. Någon badplats hittade jag inte men visst skulle det gå att doppa sig där.
 |
| Vindskyddet med sjön i bakgrunden |
 |
| Sjön från en bättre sida |
På tillbakavägen chansade jag på att stigen skulle gå att följa tillbaka mot vägen och det gick faktiskt, men med stor möda, alla broar var trasiga och det var en hel del blöthål så jag fick gymnastisera rätt bra.
 |
| Vem bor här? |
Tursamt nog så gick det att gå stigen ända fram till vägen, jag avskyr ju att behöva göra om saker och framförallt vill jag inte gå tillbaka. Fotot visar den västra ingången till stigen, det fanns visserligen en tall med en markering på men den var helt dold av sly.
 |
| Inte lätt att hitta stigen bland allt sly, då är den ändå mitt i bild |
Promenaden gick vidare upp och tillbaka mot Mårtenstorp, sen skulle det bara vara 350 meter eller nåt längs kyrkstigen. Samma sak här, man hade avverkat och kört med skogsmaskiner så början på den stigen hittade jag inte. Även här irrade fram och tillbaka innan jag efter ca 100 meter lyckades få syn på en markering och kunde travla mig fram till stigen. Jäklar så skönt det var, jag började faktiskt misströsta lite, för vid det laget var jag rejält trött och slut i kroppen.
Nu minsann var det riktigt lätt att gå, visserligen låg det träd över stigen och visserligen var märkningen inte helt "up to date" så att säga, men slutmålet var i alla fall inom räckhåll. När jag nästan var framme vid Mårtenstorp igen så hittade jag en gammal informationstavla, det var så dags kan man ju säga. Framme vid torpet var det tydligen tänkt att man skulle kunna sitta och fika men även här hade gräs och sly tagit över, tråkigt. Jag stannade inte utan gick tillbaka till bilen.
Gudars vad trött jag var! Som väl var så var det helt folktomt så jag flängde av mig alla kläder och tvättade av mig med våtservietter, jag var helt sjöblöt av svett. Bra tänkt och gjort av mig att ta med andra kläder. Att ta av skor och strumpor var nog det som var skönast av allt!
I vanliga fall när jag går i hyfsat lätt terräng så går jag ca 4 km i timmen, denna "promenad" på ca 6 km tog mig 5 timmar. Dagen efter hade jag vilodag av förklarliga skäl.
Vad lär man sig av detta då? Att lusläsa broschyrer och information, inte tro att det som står stämmer, kolla NOGA på kartor och satellitbilder, ta till rejält med extra tid. Sen är det bara att kämpa på 😁
