Skulle haft en kartläsare...

 Skulle till Linköping för att uträtta några ärenden. Det låter ju inte så komplicerat, eller hur?

Började dagen med att ta på mig kläderna i fel ordning, satte på mig sockorna först och visste under ett par sekunder inte vad jag skulle ta på mig härnäst. Nå, jag fick på mig kläderna till slut. 

Gjorde mig i ordning och gav mig iväg. Meningen var att jag skulle stanna till i Marieberg för att besöka en second hand butik för att sen åka till Brändåsen och äta lunch. Efter det skulle jag åka till Lerbäck för att gå en promenad runt sjön och därefter skulle jag åka till Varuhuset i Rönneshytta för att se vad de hade att erbjuda. 

Åkte söderöver i godan ro, lyssnade på radion och hade det allmänt bra. Tills jag kom till Gyttorp. Jag hade glömt ett par saker som var helt väsentliga för mitt besök i Linköping! Fan också!! Det var bara att vända och åka hem och hämta grejorna. 

Jag var vid det laget redan en timme försenad så jag avstod second handbutiken. Fick för mig att jag inte hade koll på vägen ner mot Mjölby, där jag skulle övernatta, så jag flängde in på ett hamburgerhak och tryckte i mig en hamburgare och kollade kartan mot Lerbäck. Åkte vidare söderöver och, jodå mycket riktigt, jag hade tänkt rätt från början. Brändåsen låg längs vägen fast nu var jag ju redan mätt så....

Den här dagen var det -12 grader så en långpromenad kändes inte så lockande, jag åkte direkt till det där varuhuset istället. Jisses vad med grejor och vad med hörn och prång och vinklar det var. Hittade inget i min smak så jag åkte vidare. Jag hade fått för mig att jag ville åka småvägar så jag körde rakt österut mot Hjortkvarn och sen söderut mot Borensberg. Många fina ställen finns det! Älskar dessa betade skogsbackar och ängar, husen stod som sig bör på impedimentet och stengärdesgårdarna var många, man riktigt kände historiens vingslag. 

Kom lyckligt till Borensberg och skulle vidare söderut till Mantorp där jag tänkte titta in på Gunnes Väskaffär. Även längs denna väg var det otroligt vackert. Solen började gå ner och rätt vad det var gick det inte att se ett dugg. Tur att det var småvägar så att man kunde köra sakta och vid behov stanna. 

När jag kom fram till Mantorp så visade det sig att jag kört en bra bit för långt, jag hade helt tappat bort väderstrecken. Jag hade på kartan tyckt mig se att jag skulle korsa en större väg, vilket jag inte gjorde/märkte. Helt plötsligt skulle jag alltså köra norrut istället för söderut för att komma rätt, görkonstigt, och jag fattar inte riktigt hur det där gick till fast jag kollat kartan i efterhand. Nåja, jag fick handlat det jag skulle och skulle vidare mot Mjölby. Min hjärna hade fortfarande inte "kommit rätt" så färden gick norrut enligt min hjärna men söderut enligt GPS-tanten... 

Kom så fram till pensionatet där jag skulle bo. Trivsamt, men är nog ännu trivsammare på sommaren. Golvet i rummet lutade så mycket att de fått lägga bräder under sängbenen för att sängen skulle komma i våg. Huset var från 1800-talet så det må vara ursäktat. 

Dag två på min färd skulle jag besöka Öna Kulturreservat. Det såg jag fram emot, en samling gårdar och åkrar där folk tagit vara på all mark som gick att använda. En åker var så liten som 10 kvadratmeter! Det hade ju varit kul att se men... Jag hittade aldrig dit. GPS-tanten skickade mig kors och tvärs i landskapet och då det var ett helt spindelnät med små och ännu mindre vägar så tappade jag helt kollen på vart jag var och vart jag skulle. Kom på i dag att förmodligen var det så att det inte fanns någon GPS-signal i området och det var därför jag blev skickad hit och dit om och om igen. Till slut fick jag ge upp, jag hade ju en tid att passa i Linköping så det var bara att ställa in GPS:en på den stora staden.

Men innan jag skulle till mitt möte så skulle jag till Netonnet för att köpa en ny datormus. Även här fick GPS-tanten spunk. Jag tror jag har varit i hela Linköping och kört runt. Efter en massa rundkörning så fick jag stanna och starta om mobilen och göra en ny sökning. Kom till slut fram och köpte lyckligen en ny mus. När jag kom ut till bilen hade det snöat en massa och jag skulle öppna bildörren för att ta fram snöskrapan. Dörrhandtaget var halt av snön vilket resulterade i tre!  brutna naglar, brutna ända ner till nagelbädden, det gjorde ont som fan kan jag säga. Dagens lunch avåts även den på ett hamburgerhak.

Vägen hem skulle gå via Askersund, Laxå och Karlskoga och hem. Det borde ju gå som smort kan man tycka. Precis då jag skulle köra upp på väg 32 kom en lååååång karavan med breeeed last så jag blev stoppad och fick vänta tills den hade passerat. Hade jag kommit några sekunder tidigare så hade jag hunnit före. Fast, det gjorde inte så mycket, nu blev jag liggande bakom karavanen i flera mil. Lugnt och skönt med en intressant podd i högtalarna. 

Sista benet hem gick som det skulle, det snöade en hel del så det var bara att anpassa sig till det. Mörkt var det ju också, ytterligare en anledning till att ta det lugnt. 

När jag kommit hem var det bara att kasta in packningen i hallen och ut och skotta snö. Sen blev det soffan för hela slanten. Dagen som idag är kommer att tillbringas i hemmet lugna vrå. För efter en sån här förvirrande resa måste jag ta igen mig. Ska man ut på småvägar är det bra att ha en kartläsare, eller att själv vara kartläsare. Nu hade jag ingen kartläsare, men jag har å andra sidan fått se en hel del av Östergötland 😎 Återkommer vid tillfälle....

Lika bra att passa på

 Ibland är det ju sådär lite segt att komma igång med saker, prokastinering kallas det visst. Den sjukan känner jag till väldigt väl, det mesta kan ju vänta tills en annan gång. Men, så kommer ju de där tillfällena då man prokastinerat för länge och faktiskt måste få lite eld i baken, så jäkla dumt. Först går man och åtrar sig för att man borde, sen åtrar man sig för att man blir så stressad av att försöka hinna ifatt och sen åtrar man sig för att man tänker att man är en dålig människa som inte kan få tummen ur. För det tog ju inte så lång stund att fixa det där man skulle göra. Slutar jag skjuta upp saker fast jag vet allt detta?  Nädu, här ska prokastineras ända in i kaklet 😁

Nåt jag inte prokastinerade var att följa med på en guidad vandring i Sveafallens naturreservat, upp och ner bland stenar och stubbar gick vi. Många intressanta fakta fick vi också veta, bland annat att det aldrig varit något fall där. Men isen och vattnet har ändå ställt till det ordentligt i berggrunden. Åk dit vettja, stigar är uppmärkta, det finns informationstavlor och det finns mycket att se. Sen kan man gå och fika på Kulturcentrum Berget, även här finns mycket att se och göra och kaffe kan ju aldrig vara fel. 

Nu har vi hunnit fram till tredje advent och till femte torsdagen i vänt och om två veckor vänder det. Då är det midvintersolståndet och Sunna kommer åter, härligt!

Slänger med ett par foton från gårdagen,

Toalettgrytan och Rumpnissarnas matbord

Halva gänget är modiga och kollar ut över stupet vid Bergtjärnen

En vinterpromenad

Äntligen blev det lite solsken, visserligen blev det kallare också men så är det ju på vintern. 

Återvände till Salbosjön för jag ville äta min frukost ute och jag ville gå en promenad. I lantmäteriets karttjänst "Min Karta" så finns en stig utmärkt som går från ett boställe som heter Kadlan och vidare norrut mot Nittälven. Stigen löper parallellt med vägen som i sin tur går längs sjön. Stigen går uppe på en ås, vilket ju är klokt om man vill ta sig fram hyfsat torrskodd. Jag ger mig den på att det är en gammal färdväg, men nu är det endast en stig. När jag väl kämpat mig  från vägen och uppför backen så hittade jag stigen som till min förvåning var utmärkt som kulturmiljö. Toppen, för det betyder att kan kan få finnas kvar ett tag till. Hoppas att fler hittar dit för om ingen går på stigarna så försvinner de ju. 

En jättetrevlig stig att gå och jag ska nog försöka ta mig (dvs hitta någonstans att ställa bilen) och gå en längre sträcka längs stigen vid tillfälle. Men just den här dagen fick det bli en "njutvandring". 

Mycket mer njutning än såhär blir det knappast. 

Dust if you must!

 

En stubbe från en klibbal där rötan skapat ett konstverk som går att tolka lite som man vill, välkommen att göra det! 

Den som letar skall till slut finna!

 Riktigt så lyder väl inte ordspråket, men det var detsamma, det är så jag gör. 

Den här gången hade jag fått för mig att jag skulle hitta en fin sjö, på lagom avstånd hemifrån, fint fikaställe på östra sidan sjön och gärna någonstans att promenera. Och tror ni inte, halvvägs till Kopparberg ligger Salbosjön, den fyller alla kriterier! 

Denna gång blev det bara en snabb tur för att rekognosera och jag blev inte besviken. Hittade flera fina ställen att vila benen på och att samtidigt vila ögonen på nåt fint. Hit kommer jag att återvända, det är då ett som är säkert. 

En promenad med min granne

 Jag har ju en så trevlig granne som gärna följer med ut på diverse promenader. Oftast har hon med sig gofika också, det gör ju tillvaron ännu trevligare. 

Den här gången hade vi kommit på att vi skulle gå en bit längs den gamla landsvägen från Loka mot Karlskoga. Vi parkerade vid Paddtjärnen och gick sedan söderut, då följer man Trösälven och hamnar precis mitt i ravinen. Så mäktigt och vackert det var, man undrar ju också hur det kan ha sett ut på den tiden som gård och torp var bebodda. Det finns en hel del gruvhål i området och säkert har det varit en massa människor som rört sig där. 

Lägger med ett par bilder, åk gärna dit själva, det är värt det. Jag hänger på 😊