Skulle haft en kartläsare...

 Skulle till Linköping för att uträtta några ärenden. Det låter ju inte så komplicerat, eller hur?

Började dagen med att ta på mig kläderna i fel ordning, satte på mig sockorna först och visste under ett par sekunder inte vad jag skulle ta på mig härnäst. Nå, jag fick på mig kläderna till slut. 

Gjorde mig i ordning och gav mig iväg. Meningen var att jag skulle stanna till i Marieberg för att besöka en second hand butik för att sen åka till Brändåsen och äta lunch. Efter det skulle jag åka till Lerbäck för att gå en promenad runt sjön och därefter skulle jag åka till Varuhuset i Rönneshytta för att se vad de hade att erbjuda. 

Åkte söderöver i godan ro, lyssnade på radion och hade det allmänt bra. Tills jag kom till Gyttorp. Jag hade glömt ett par saker som var helt väsentliga för mitt besök i Linköping! Fan också!! Det var bara att vända och åka hem och hämta grejorna. 

Jag var vid det laget redan en timme försenad så jag avstod second handbutiken. Fick för mig att jag inte hade koll på vägen ner mot Mjölby, där jag skulle övernatta, så jag flängde in på ett hamburgerhak och tryckte i mig en hamburgare och kollade kartan mot Lerbäck. Åkte vidare söderöver och, jodå mycket riktigt, jag hade tänkt rätt från början. Brändåsen låg längs vägen fast nu var jag ju redan mätt så....

Den här dagen var det -12 grader så en långpromenad kändes inte så lockande, jag åkte direkt till det där varuhuset istället. Jisses vad med grejor och vad med hörn och prång och vinklar det var. Hittade inget i min smak så jag åkte vidare. Jag hade fått för mig att jag ville åka småvägar så jag körde rakt österut mot Hjortkvarn och sen söderut mot Borensberg. Många fina ställen finns det! Älskar dessa betade skogsbackar och ängar, husen stod som sig bör på impedimentet och stengärdesgårdarna var många, man riktigt kände historiens vingslag. 

Kom lyckligt till Borensberg och skulle vidare söderut till Mantorp där jag tänkte titta in på Gunnes Väskaffär. Även längs denna väg var det otroligt vackert. Solen började gå ner och rätt vad det var gick det inte att se ett dugg. Tur att det var småvägar så att man kunde köra sakta och vid behov stanna. 

När jag kom fram till Mantorp så visade det sig att jag kört en bra bit för långt, jag hade helt tappat bort väderstrecken. Jag hade på kartan tyckt mig se att jag skulle korsa en större väg, vilket jag inte gjorde/märkte. Helt plötsligt skulle jag alltså köra norrut istället för söderut för att komma rätt, görkonstigt, och jag fattar inte riktigt hur det där gick till fast jag kollat kartan i efterhand. Nåja, jag fick handlat det jag skulle och skulle vidare mot Mjölby. Min hjärna hade fortfarande inte "kommit rätt" så färden gick norrut enligt min hjärna men söderut enligt GPS-tanten... 

Kom så fram till pensionatet där jag skulle bo. Trivsamt, men är nog ännu trivsammare på sommaren. Golvet i rummet lutade så mycket att de fått lägga bräder under sängbenen för att sängen skulle komma i våg. Huset var från 1800-talet så det må vara ursäktat. 

Dag två på min färd skulle jag besöka Öna Kulturreservat. Det såg jag fram emot, en samling gårdar och åkrar där folk tagit vara på all mark som gick att använda. En åker var så liten som 10 kvadratmeter! Det hade ju varit kul att se men... Jag hittade aldrig dit. GPS-tanten skickade mig kors och tvärs i landskapet och då det var ett helt spindelnät med små och ännu mindre vägar så tappade jag helt kollen på vart jag var och vart jag skulle. Kom på i dag att förmodligen var det så att det inte fanns någon GPS-signal i området och det var därför jag blev skickad hit och dit om och om igen. Till slut fick jag ge upp, jag hade ju en tid att passa i Linköping så det var bara att ställa in GPS:en på den stora staden.

Men innan jag skulle till mitt möte så skulle jag till Netonnet för att köpa en ny datormus. Även här fick GPS-tanten spunk. Jag tror jag har varit i hela Linköping och kört runt. Efter en massa rundkörning så fick jag stanna och starta om mobilen och göra en ny sökning. Kom till slut fram och köpte lyckligen en ny mus. När jag kom ut till bilen hade det snöat en massa och jag skulle öppna bildörren för att ta fram snöskrapan. Dörrhandtaget var halt av snön vilket resulterade i tre!  brutna naglar, brutna ända ner till nagelbädden, det gjorde ont som fan kan jag säga. Dagens lunch avåts även den på ett hamburgerhak.

Vägen hem skulle gå via Askersund, Laxå och Karlskoga och hem. Det borde ju gå som smort kan man tycka. Precis då jag skulle köra upp på väg 32 kom en lååååång karavan med breeeed last så jag blev stoppad och fick vänta tills den hade passerat. Hade jag kommit några sekunder tidigare så hade jag hunnit före. Fast, det gjorde inte så mycket, nu blev jag liggande bakom karavanen i flera mil. Lugnt och skönt med en intressant podd i högtalarna. 

Sista benet hem gick som det skulle, det snöade en hel del så det var bara att anpassa sig till det. Mörkt var det ju också, ytterligare en anledning till att ta det lugnt. 

När jag kommit hem var det bara att kasta in packningen i hallen och ut och skotta snö. Sen blev det soffan för hela slanten. Dagen som idag är kommer att tillbringas i hemmet lugna vrå. För efter en sån här förvirrande resa måste jag ta igen mig. Ska man ut på småvägar är det bra att ha en kartläsare, eller att själv vara kartläsare. Nu hade jag ingen kartläsare, men jag har å andra sidan fått se en hel del av Östergötland 😎 Återkommer vid tillfälle....