Lika bra att passa på

 Ibland är det ju sådär lite segt att komma igång med saker, prokastinering kallas det visst. Den sjukan känner jag till väldigt väl, det mesta kan ju vänta tills en annan gång. Men, så kommer ju de där tillfällena då man prokastinerat för länge och faktiskt måste få lite eld i baken, så jäkla dumt. Först går man och åtrar sig för att man borde, sen åtrar man sig för att man blir så stressad av att försöka hinna ifatt och sen åtrar man sig för att man tänker att man är en dålig människa som inte kan få tummen ur. För det tog ju inte så lång stund att fixa det där man skulle göra. Slutar jag skjuta upp saker fast jag vet allt detta?  Nädu, här ska prokastineras ända in i kaklet 😁

Nåt jag inte prokastinerade var att följa med på en guidad vandring i Sveafallens naturreservat, upp och ner bland stenar och stubbar gick vi. Många intressanta fakta fick vi också veta, bland annat att det aldrig varit något fall där. Men isen och vattnet har ändå ställt till det ordentligt i berggrunden. Åk dit vettja, stigar är uppmärkta, det finns informationstavlor och det finns mycket att se. Sen kan man gå och fika på Kulturcentrum Berget, även här finns mycket att se och göra och kaffe kan ju aldrig vara fel. 

Nu har vi hunnit fram till tredje advent och till femte torsdagen i vänt och om två veckor vänder det. Då är det midvintersolståndet och Sunna kommer åter, härligt!

Slänger med ett par foton från gårdagen,

Toalettgrytan och Rumpnissarnas matbord

Halva gänget är modiga och kollar ut över stupet vid Bergtjärnen