Digerberget runt

 Ja ni, det är inte mycket som händer såhär på vintern, därav att uppdateringarna av bloggen har stannat av. 

Men, nu är vi ju framme i april och hoppet om en vår och sommar börjar väckas. Jag är med i Scouterna minsann, då kan jag följa med på Noravandrarnas vandringar här i länet. Först ut i år var en vandring runt Digerberget i Pershyttan. Enligt Bergslagsledens anvisningar så skulle rundan vara 9 km, en av deltagarna uppmätte lite drygt 10 km och min app i min mobil mätte upp lite drygt 13 km. Ingen ordning alls ju! Jag har kalibrerat och jag har startat om min mobil och jag har ändrat platsanvisningar och gud vet vad. Visserligen har jag länge varit sugen på en riktig GPS men min plånbok håller inte med så jag får väl hanka mig fram. Fast lite kul är det att mina promenader ser ut att vara liiiite längre än i verkligheten, sånt motiverar 😎

Nå, rundan blev en väldigt trevlig runda. Vi var lite kulturella då vi gick igenom Pershytteområdet, sen blev det natur för hela slanten. Eller, nästan hela slanten för vi kom att gå längs den grävda kanalen mellan Dammsjön och Ramsjön. Vilket arbete folk har lagt ner, otroligt! Vi kanske såg spår av varg också😲

Fikade gjorde vi vid rastplatsen vid Ramsjön och sen var det bara tillbakavägen kvar. Jag måste medge att det var lite trögt på slutet. 

Inte nog med det, jag och Eva W träffades i Nora på det stora lågprisvaruhuset, där köpte jag mig ett par blomfat samt lite annat krafs som man kan behöva. Så kul att ses, hon bor ju i Örebro så det blir inte så ofta. Just den här helgen sågs vi faktiskt även på lördagen, vi var på PMU:s second hand i Karlskoga och sen satt vi i solen vid Lersjön och hade det skönt med varsin kopp kaffe.

  Vååååårsoooool 🌞 välkommen!

Sonen till en av deltagarna äger detta hus, takdroppet beror på att det är ett torvtak på huset. Fint va?

Kanalen som folk har grävt för hand, vilken bedrift. 

Spår av folk, för här gick vi!

Spår av varg, på väg någon annanstans???