Funderar på det där med hänryckning och hänryckningens tid, den är ju som i sitt esse just nu. Allt är på väg, allt växer så det knakar och förhoppningarna står som spön i backen. Det finns så mycket att glädjas åt och det finns så mycket man vill göra och vara med om, bråttom bråttom. Sån är jag i alla fall.
Jag är nog expert på att ha förhoppningar, kanske bottnar det i en tro på att allt kan bli bättre. Att jag är både naiv och godtrogen är sant och sådan vill jag vara även om jag blir besviken på folk ibland. Många gånger blir tillvaron givetvis bättre, precis som man hoppades, men många gånger faller förhoppningarna platt till marken. Man skulle kunna kalla det för dänryckning. Den där känslan när man inser att, fan inte den här gången heller.
Ta det här med att fira midsommar, i hur många år som helst så drömde jag om att DENNA midsommar skulle jag ha vita kläder, blommor i håret och dansa natten lång med den där mannen och alla mina vänner skulle vara där och vi skulle sjunga och vara glada allihop. Har det hänt? Nopp! Många bra midsomrar har det varit, men förhoppningarna om den ultimata midsommaren har blivit dänryckt.
Nu för tiden är jag glad om jag får en bit jordgubbstårta 😋
Jordgubbstårta är inte dumt. Riktigt gott faktiskt. Och midsommar är alltid midsommar.
SvaraRaderaSant, så tänker jag med :-)
Radera