Samlat och hänt sedan sist

 Nu blev det sådär igen, att jag släpar efter med uppdateringarna alltså, men nu händer det....

Hade föreläsning för Affenpinscherklubben på hotell Vätternleden och käkade frukost bland dessa konstverk, här behöver man inte sitta och glo i mobilen minsann.

Jag har tatuerat mig, igen. Denna gång blev det en runhund. Historieintresset och hundintresset kombinerat, så praktiskt 😊

En rejält insekts-och fågelanvänd stubbe längs en av mina promenadstigar. Visst blir man imponerad?

Ja, sen har jag ju förstås lyssnat på diverse webföreläsningar varav denna var en av dem. Alltid aktuellt att ta in ny information och alltid lär man sig något nytt. Sånt gillar jag!

Tja, om man inte vill ha dörrar på bilen så är det ju bara att kasta av dem i närmsta vattendrag...

Var med på en guidad visning av Tibergs udde i Långban. Många fina växter såg vi, bland annat denna ??? mossa, som jag såklart glömt namnet på. 

I slutet av juni gick jag en fortsättningskurs på den arkeologikurs jag gick förra året. Suuuuper kul! Vi var bland annat till detta gravfält i Runnevål, Kil. En jättevacker plats där man gärna kan stanna till och ta en fika. 

En liten dagstur till Kristinehamn med Eva-Lena. God mat och fika, gott sällskap, en härlig dag med en blandning av allt från Picassostatyn till bronsåldersgravar. 

Sen var det ju lite varm ett tag... Inne vs Ute... Jag stannade inne.

Till slut blev resan till Jämtland av. Jag och Lena åkte iväg på en fyradagars roadtrip där vi satsade på att maximera vackra saker och vyer. Vi startade i Arbrå med en Hälsingegård och med Helgemuséet. Helge var en liten oväntad bonus, kul! 

Bröloppsdukning á lá rik hälsingebonde i finaste kalassalen. OBS den lilla fyrkantiga saken på piedestalen till vänster, det är smör, skrytsmör!

Frågan är om vi är avlidna eller om vi är på väg att avlida, högst oklart hur det står till. 

Men kanske var vi i himlen, eller bra nära i alla fall. Vyn från Stocketitt och från Frösö kyrka skäms ju inte för sig, ingen av de andra vyerna kring Storsjön heller förstås. Tyvärr var det växlande väder så vi såg inte så långt som man faktiskt kan då det är klart väder. Men klart godkänt och klart njutbart. 

Vi besökte Mus-Olles muséum också, tyvärr får man inte fotografera där, men jäklar vilket intressant ställe. Karln samlade saker från det han var 6 år och inte nog med det. Allt sorterades och katalogiserades, bl a alla småstenar (i form- och storleksordning) och alla 23000 knappar (man/kvinna, stor/liten, vardag/fest, två hål/fyra hål, rund/annan form osv osv). 

Åk tid och titta vettja, ingen kan gå besviken därifrån. 

Hemvägen gick över Persåsen och då ingick ett besök på Wikers såklart. Fantastisk träkonst och fantastiska hantverk. Här en interiör från den BMW som har inredning och bilsidor helt i trä.
Gu´ va´ folk ha´ jobba´.... 

Till Lenas stora glädje så fick hon både kokkaffe, våfflor och en get på bordet vid besöket på Långåsbuan som ligger längs Fäbodvägen mellan Persåsen och Börtnan. Jag var också glad såklart men skulle ju fram med mobilen och fota så jag fick allt fokusera på det och missade då att fokusera på geten, men men....Man kan inte få allt 😄

Sen var det ju den där vyn över sjön och fjällen. Alltså, det blir inte mycket vackrare än såhär! 

Endera dagen vill jag tillbaka dit och då ska jag passa på att besöka Krankmårtenhögen också, ett gravfält såklart 😁

Flatruet levererade, precis som vanligt. Hisnande vyer och lååååånga siktlinjer gör att man kan andas djupt och lugnt. 

Hemma igen och en dag på väg till Karlskoga via Sundsbron och jäklar vad det blåste. Som vanligt gör ju inte fotot rättvisa men jag kan försäkra att det var inte bara vita gäss på sjön, det var vita får allra minst. 

Jamen dåså, då vet ni var som sig förevarit haver i mitt liv den senaste tiden. Lite mer har nog hänt men då skulle inlägget bli mer långrandig än såhär och dessutom glömmer jag oftast att fota. Men ha det gött hörrni så ses vi en annan dag💚

Ur led är tiden

Jag har förvirrat bort mig så till den grad att jag tappat bort en hel vecka. En jäkla tur att jag kom på det för ett par dagar sedan, annars hade jag åkt på arkeologikursen nu på måndag istället för nästa måndag.

För att få lite ordning i hjärnan så gick jag en promenad i Lokadalen, längs den gamla vägen mellan Loka och Karlskoga. Ett par foton blev det också. 

Två bildörrar, vet ej märke eller modell men det kanske någon annan gör. 

Två sorters näckrosor, eller? 

Två granar på ett fallet träd, allt ska återbrukas minsann.

Efter promenaden blev det vaccination mot TBE, så var det avklarat. Sommaren kan få komma nu tycker jag. 

Hund i bilen på sommaren

Det är ju sommartid och det pratas mycket om att man, självklart, inte ska lämna sin hund i en varm bil i solen. 

Men vad ska/kan man göra om man vill/behöver ha med sig hunden dit man ska? Kombinera råden nedan, det räcker alltså inte med att bara öppna rutorna en liten bit! Skugga och ventilation är väsentligt om målet att det inte ska vara varmare i bilen än utanför bilen ska uppnås. 

BILEN 

Stå i skuggan med fronten mot det väderstreck där solen är, obs att solen rör sig

Ställ inte bilen med bakluckan mot solen, även om du öppnat bakluckan, det blir för varmt ändå

Sidorutor öppnade minst 5 cm, det finns galler att sätta i öppningarna om man är orolig för inbrott

Reflekterande solskydd att sätta på vindrutan 

Solfilm eller Solar Plexius på rutorna bak i bilen

Silvernät att lägga över hela eller delar av bilen

Vädringskrok, finns i olika längder

Vill man ha helt öppen baklucka så finns det lås till burar att använda

I vissa bilmärken finns funktionen att AC fungerar trots att inte bilen är igång

Digital termometer med sensorn i burtaket och displayen väl synlig utifrån

En lapp med telefonnummer väl synligt

UNDER FÄRD

Se till att ha solskydd för bakruta och sidorutor, kör man norrut så gassar annars solen rätt in i buren

Burfläkt med kylelement

Lägg inte packning runt eller på buren så att luftflödet hämmas

BUREN

Kylfilt

Kyldyna

Burfläkt med kylelement eller t ex frysklampar med handduk ikring

Tunn gardin eller myggnät för barnvagnar att täcka öppningen i bakluckan mot getingar etc då bakluckan är öppen 

Vattenskål

HUNDEN 

Kylhalsband 

Kylväst

Kylsele

Silvertäcke

Det finns säkert fler bra tips och prylar, det viktigaste är ändå att bilen med hunden befinner sig i skugga och att den är väl ventilerad. 

Min plats

 

Min enskilda plats

Ja, eller egentligen mina enskilda platser, för det finns många platser där jag känner mig på rätt plats. En av fördelarna med att bo i Bergslagen är att skogen, vattnet, himlen och staden finns på armslängds avstånd, om man vill. De platser jag vill skriva om idag är många platser, eller bara en, beroende på hur man ser det.

Svartälven

Jag hade tänkt vara pedagogisk och berätta om älven från norr till söder men eftersom fotoprogrammet gjorde collaget på det sätt det gjorde så får jag väl anpassa mig till det. För enkelhetens skull så får bilderna numreras från 1–9 med början i övre vänstra hörnet.

Denna älv har sitt källflöde i Västerdalarna, rinner genom Bergslagen ner mot Karlskoga och vidare ut i sjön Möckeln. Om man följer älven från start till mål, vilka många kanotister gör, så får man se många typer av natur och många sidor av älven. Jag tänkte koncentrera mig på sträckan Silvergruvan – Rockesholm. Parallellt med den sträckan går det också en gammal järnväg och stora delar av den är farbar med bil, vilket ju är helt perfekt om man vill variera sig.

Överst till vänster är ett foto från nedre delen av Torrvarpen, en av utvidgningarna av Svartälven, strax norr om Älvestorp. Här har en av mina bästa och äldsta vänner sin sommarstuga. Här har vi grillat korv, haft husmorskvällar och blivit onyktra, skrattat och gråtit och pratat både tokigheter och allvar. Visserligen roar vi oss här mest på sommartid men vinterbilden visar hur mäktig en älv kan vara då den flyter lugnt, det räcker med att sitta en stund så har världen blivit så mycket mer uthärdlig.

Foto nummer två är från Björnhöjden, ett otroligt mäktigt ställe. Björnhöjden ligger inte längs Svartälven men är ett så fantastiskt ställe att jag bara ville visa det. Skog, vatten och himmel, allt på en gång. Staden får sitt när man vänder ryggen åt björken och tittar tillbaka mot berget. Ursprungligen var det en hel by här med gruva och allt, nu är byggnaderna borta och endast husgrunder finns kvar. Då man senast avverkade lämnades det kulturmiljöstubbar och här kan man gå och fundera på hur det var att leva här. Björken på bilden (ett av mina bättre foton) växer längst ut på slagghögen är en utsiktsplats som visar stora delar av bergen och sjöarna runt omkring. Vägen upp är brant men belöningen att få stå längst ute vid björken och bara andas är värt allt flåsande och snorande.  

Inne i Krokbornsparken går en promenadslinga längs Svartälven som jag och min hund Zingo gått många gånger. Här har jag gråtit och här har jag kommit på andra tankar. Fotot är taget vid en av de iordninggjorda grillplatserna längs älven. Zingo hade just fått syn på att det låg kullfallna träd och grenar i vattnet på andra sidan. Ordningsam som han var, så talade han om för mig att det är nåt obehörigt krafs där borta, vi tittade på det en stund och kom sen överens om att det nog inte var någon fara. Att ha hund med sig på promenaderna är i sig läkande för själen. Man följer i spåren av varandra och upplever samma saker fast ur olika perspektiv, han som hund och jag som människa.

Bilderna 3,4 och 8 är från ett par olika badplatser längs Torrvarpen. Torrvarpen är en STOR sjö och jag brukar tänka på vilka enorma vattenmassor som flyter fram genom landskapet. Något annat jag ofta tänkt på är att nästan alla boplatser finns på västra sidan av sjöar och vattendrag. Var det morgonsolen som var viktig eller varför är det så? Något svar har inte uppenbarat sig och jag har heller aldrig försökt leta reda på ett svar. För min egen del så föredrar jag den östra sidan av vattendragen, kvällsol är en absolut favorit. De kvällar det är sol och vindstilla så vill man aldrig gå hem.

Bild 6 är från en favoritsträcka, den västra sidan av älven, som går från Älvestorp ner mot Rockesholm, denna del av Svartälven kallas för Halvarsnoren. Här får man känslan av att inte ens befinna sig i Sverige. Stora stenar ligger kringslängda, både i vattnet och på land. Det är myrmark och det är skog men inga ängar eller åkrar. Ett i sanning vilt och vackert landskap som nog kan ha känts lite övermäktigt för de som en gång vandrade här och letade efter lämpliga boplatser. Det fanns en gång en gruva och den gamla järnvägen är numera en väg. Det händer både nu och då att jag tar den vägen då jag är på väg till, eller från, Karlskoga. Bara för att. Då kör jag sakta och låter det ena ögat vila på allt det vackra medan det andra ögat får hålla koll på trafiken, ett utmärkt sätt att ladda hjärnans batterier.

Bild 7. Strax norr om Silvergruvan finns Örlingen, en av de många utvidgningarna av älven. I norra änden av den har jag sett ut en plats där jag skulle vilja ha en stuga uppe bland tallarna och björkarna, vyn ner mot vattnet gör att sinnet stillar sig omedelbart.

Nåt sånt som på fotot nedan skulle jag inte tacka nej till att ha, där vid Örlingen, nära naturen hela tiden och överallt. Bilden nedan är hämtad från Urnatur.se Stugor och trädkojor

Till sist bild nio, jag gillar ju gamla kartor också. Bilden visar Krokbornsparken som den såg ut i sin glans dagar. Exercisplats, tombola, dansrotunda, kaffeservering och sist men inte minst. Skams källare. Det sades att det går en gång från Skams källare till Hällefors Herrgård, den vägen skulle herrskapsfolket kunna ta i orostider för att komma undan. Riktigt så spännande visade det sig inte vara, Skams källare var en teservering.

I Krokbornsparken har många händelser stundat. Både för mig och för en massa andra. Vi är många som delar minnen av hur det var att planka in, hängande i ett staket ut över älven. Nu för tiden är jag inte så vidlyftig utan det räcker med att gå runt i den fina parken, ta en promenad längs vattnet och klura på Mullefrågorna. Sommartid är det söndagsöppet och då är det också olika aktiviteter, allt från loppis till Westerntema.

Måste jag nu välja endast en plats så blir det nog Halvarsnoren. Fascinerande, mäktig, fantasieggande, rogivande, vacker, lite läskig. En favoritplats som jag inte upptäckt färdigt än på långa vägar.

En plats som inte är en favorit är staden, trots att det är så bekvämt att kunna gå ut och köpa färska frallor till frukosten, trots att det finns massor att upptäcka bara man vill. Men jag har upptäckt att min hjärna inte hänger med i det tempo som råder i en stad. Så jag stannar vid den plats där jag känner mig hemma och där tankarna flyter på i lagom takt.